Så strax efter klockan tio kom vi fram och anmälde oss i receptionen. Fick sitta ner och vänta ett par minuter, sen kom våran veterinär för dagen. Hon ställde en hel del frågor och Linus och jag berättade om Teddys tillstånd. Jättetrevlig veterinär som vi kände förtroende för ganska snabbt. Hon gjorde en liten undersökning på Teddy, kände igenom hela honom, kollade på allt, lyssnade på allt... och hittade två misstänkta orsaker redan då. Dels att han var stel i ländryggen och sen ett blåsljud på hjärtat... =( Det kändes som ett litet slag i magen och jag frågade lite om blåsljud. Innan hon kunde svara korrekt på frågorna tyckte hon att ett ultraljud var en bra ide. Men först skickades en assistent in som fick ta lite blodprover och sedan skickades vi iväg till väntrummet för ultraljud. Och där fick vi vänta... och vänta... och vänta lite till. Efter en timme fick vi komma in till ultraljudet och där väntade samma veterinär som tagit emot oss från början. Vi hade samma veterinär hela dagen och det kändes jättebra eftersom hon då visste allting hela tiden.
Ultraljudet var intressant att vara med på, man såg verkligen hur hjärtat slog och hur klaffarna och blodet rörde sig. Och det bästa av allt... det var ett väldigt litet blåsljud! =) Inga mediciner, ingen minskad motion/aktivitet. Allt vi behöver göra är att kolla upp hjärtat årligen så att blåsljudet inte förvärras mycket.
Vi skickades ut i väntrummet igen. Satt där en liten stund, sen kom en assistent och visade in oss i ett litet rum. Teddy fick lite lugnande inför magnetröntgen. Linus och jag satt med Teddy i rummet i nästan en timme, sen kom assistenten tillbaka för att hämta Teddlan. Mattar och hussar får nämligen inte vara med under magnetröntgen av hygienskäl. Teddy var så trött att han nog inte ens märkte att vi gick, dessutom skulle han sövas eftersom man måste vara helt stilla under en magnetröntgen.
Vi fick veta att det skulle ta mellan 2-3 timmar innan de var klara, så vi knallade iväg till en resturang i närheten för att få i oss lite mat. Efter en halv dag kändes det gott att få i sig lite mat i magen!
Vi försökte sitta där en stund eftersom Teddy ändå inte skulle vara klar på ett par timmar. Köpte ett par tidningar innan vi vandrade tillbaka till kliniken. Då började den låååånga väntan. Försökte fördriva tiden med att läsa lite och lösa korsord. Gick till receptionen ett par gånger för att höra hur det gick med Teddy och allt var väl.
Runt halv sex ropades äntligen våra namn ut i högtalarna och vi fick gå in till veterinären för att diskutera resultaten av magnetröntgen samt blodproverna. Först gick hon igenom hela MR och visade bilderna. Hon sa att allt hade gått jättebra och hon var mycket nöjd med undersökningen. Bilderna var lite småsnuskiga att se, man såg verkligen allt inne i kroppen! Hon förklarade att hjärnan såg jättefin ut, inga tumörer eller andra "störningar". Däremot syntes något en bit ner i vänster öra, vilket hon tyckte att jag och Karin skulle kolla upp (hon ville hålla priset nere för vårat besök hos dom och tyckte att Karin och jag skulle kolla upp lite småsaker bara). Vidare till alla kotor, inget diskbråck, inga nerver i kläm, allt såg så bra ut. Däremot hade hon upptäckt att tarmväggen var förtjockad. Det, i samband med blodprovsresultaten, kan tyda på att alla symtom och besvär Teddy har haft den senaste tiden kan bero på att han har magvärk. Det kan till och med vara något så enkelt som ett parasitangrepp... men det får tiden utvisa då jag idag har börjat med avmaskning.
Som sagt så ska Karin och jag göra lite uppföljande prover. OM problemen ändå fortsätter så ska vi göra ett ultraljud på buken.
Blodproverna visade på att Teddy har en inflammation någonstans (eventuellt då magen/tarmarna någonstans) men hon kunde inte exakt veta var.
Jag kände ändå en stor lättnad då vi har uteslutit en hel del sjukdomar som jag kände mig orolig för. Inga tumörer, cystor, nerver i kläm, diskbråck och ingen epilepsi. Magproblem känns ändå som något man kan åtgärda om bara orsaken hittas.
Sen fick vi äntligen träffa Teddlan igen! =) Efter flera timmar i narkos så var han ganska så omtöcknad... Jag hämtade en filt i bilen och virade in honom i den, sen fick husse ha honom i knät en bra bit på hemvägen.
Hemvägen kändes lång, vi var alla trötta och så var det dessutom rejält med dimma så man såg knappt vägen framför sig. Men hem kom vi till slut!
Och Teddy är trött och lite vinglig även idag, men det går över och nu vet jag att min hund inte är så sjuk som vi först trodde! Och även Jaffa mår bra och är piggare. Nu kan nog allt snart återgå till det normala igen!
/Maria
En fin bild från magnetröntgen... det är Teddys ögon, näshåla, tunga och hjärna som syns...
