Änglavakt!

Ja... vad ska man säga... det har varit en helt vanlig dag på jobbet. När jag kom hem gick jag som vanligt ut med hundarna för deras dagliga långsväng. Kände för en gångs skull inte för att gå i skogen, utan ville bara ta en lugn koppelpromenad längs trottoarer och cykelvägar. Dumma jag... idag har jag lärt mig en ordentlig läxa... Jag gick längs med Charlottenborgsskolan, Jaffa gick vid mina fötter och Teddy så långt fram som kopplet nådde, men tänkte inte mer på det eftersom han gick i buskarna och nosade... Såg i ögonvrån en bil köra förbi och sen gick allt bara så fort... Teddy sprang rakt ut i vägen... Jag hann skrika NEJ, varpå Teddy vände rumpan mot vägen och sen blev han påkörd på vänster sida. De tankar som hann gå genom mitt huvud under den microsekunden var oändliga... jag såg för mitt inre hur Teddy skulle ligga i en hög av blod och brutna ben. Men Teddy tjöt till lite och rusade upp på trottoaren och jag sprang fram för att kolla hur illa det var. Hittade inget... Bilföraren kom utrusandes ur sin bil och jag bad direkt om ursäkt för att jag inte haft koll på min hund. Han frågade hur det gått och jag sa att jag inte hittat nåt så vi kollade igenom Teddy tillsammans. Kände, klämde, böjde, sträckte... ingenting... Det fanns inte ens en skråma på hunden! Pratade lite till med bilföraren innan han åkte iväg igen och jag fortsatte min promenad. Stannade till då och då för att känna igenom Teddy, men fortfarande ingenting.

Nu sitter jag här med en klump i magen... hur kunde jag vara så oaktsam? Aldrig mer! Det kunde ha gått så mycket, mycket värre! Jag tror nog att det ibland finns någon däruppe som håller ett vakande öga på en. Min älskade Teddy blev påkörd av en bil och fick inte ens minsta lilla skråma. Är det tur? Eller är det något annat? Det kan man ju fundera på... Jag tror iallafall på ödet... det var något som gjorde att Teddy klarade sig idag, exakt vad kommer jag nog aldrig att kunna ge svar på. Men jag har lärt mig en rejäl läxa och det är att alltid ha kort koppel längs med vägar... även den mest väluppfostrade hund kan få för sig något... I det här fallet var det en hund som gick på andra sidan vägen, den såg jag inte förrän Teddy redan blivit påkörd. Och det är ju alltid lätt att vara efterklok. Hade det hänt nåt allvarligare hade jag aldrig förlåtit mig själv... Teddy betyder så mycket för mig att det inte finns ord till det! Älskade lilla Teddy... =)